Morville Garden

Paradisiska trädgårdar uppstår när platt och trist mark görs om till blomstrande rabatter, blanka vattendrag, vackra träd och boplatser för djur...

The Dower House Garden vid Morville är i det närmaste paradisisk. Den är inte så fin och välanpassad som många av de stora, berömda trädgårdarna, och tur är väl det. Trädgården i Morville är mer vildvuxen, mer rå, och det är tydligt att naturen får ha ett finger med i spelet här. Resultatet är massor av fågelsång och livligt sus i snåren, eftersom fåglar och djur älskar naturliga trädgårdar.

Trädgården har skapats av en kvinnlig historiker och författare som längtade efter att slå rot, och den berättar historien om platsen och de människor som har bott där. Om benediktinermunkar, om krig och fred, om trädgårdshistoria och trädgårdsdesign och om huset Morville. Inom loppet av tjugo år blev gräsmarken framför huset förvandlad till en underbar trädgård på omkring 6 000 kvadratmeter.


© Mia Folkman - Anglofilia

Den första vintern gick åt till planeringen, och trädgården skapades i tankarna och på papperet. Konturen stod klar, långt innan det första spadtaget, och snören fick utgöra gränser tills häckplantorna hade satts i jorden. Förväntningens glädje var stor, för så är det ju med trädgårdar. Det finns hela tiden något att glädja sig åt, och vi kan på ett levande sätt föreställa oss resultatet av våra ansträngningar.

Men i början planterades det enbart idegran, en i taget, och häckarna växte till sig och skapade rum i trädgården. Därefter fylldes rummen ut, ett i taget, och efterhand uppstod fruktträdgården, köksträdgården, rosenträdgården, klosterträdgården, kanalträdgården och den vildvuxna trädgården. Idag är häckarna två och en halv meter höga och skänker viss mystik till trädgården. Vad döljer sig där bakom, och vart kommer man när man går igenom den här bågen?

Liksom att ett stort mått av förväntningar är en viktig del av planeringen, är stigar, utsikter, vinklar och platser att stanna upp på också det. Ett av många trädgårdsnöjen är att kunna stanna upp och bli överraskad, och den sortens nöjen finner man många av här. Man ska ha gott om tid på sig för inget är exakt så som man väntar sig.

Labyrinten av gräs utgör hjärtat i trädgården och den blev till av en slump. Den cirkulära gräsmattan skulle från början vara en plats där stigarna möttes, ett slags andrum utan annan färg än grönt. Men efterhand som häckarna växte upp, växte öppningarna till fascinerande portar och den fria sikten blev skymd. Det var som om området härinne fick eget liv. Gräset slogs i cirklar, först åt ena hållet och sedan åt det andra, och med tiden skapades gräslabyrinten.


© Mia Folkman - Anglofilia

När romarna kom till de brittiska öarna tog de inte bara romerska seder och bruk med sig. De förde med sig växter och träd, grönsaker och kryddörter, som vi känner till idag, men som vi då aldrig hade hört talas om. Deras smak för klippta buskar, pergolor, vattenträdgårdar och grottor återinfördes senare i engelsk trädgårdsdesign, och det var också romarna som introducerade rosenträdgårdar och äppelodlingar. Därmed har också romarna varit med och satt sin prägel på trädgården vid Morville.

De fina mönstrade rabatterna framför huset tillhör också historien, för den sorten var väldigt vanliga på Elizabeth I:s tid. I början använde man sött doftande örter till rabatterna, t.ex. lavendel, isop, salvia och rosmarin, men senare gick man över till buxbom, som var lätt att klippa och forma. Mönstren kunde vara mycket invecklade och snirkliga, men här är de ganska enkla och fyllda med aromatiska växter, som för med sig härliga dofter in genom de öppna fönstren.

 


© Mia Folkman - Anglofilia

Djuren spelar en viktig roll i en paradisträdgård, för med djur omkring sig är man aldrig ensam. Tättklippta häckar gör det möjligt att skapa trygga bon, bikuporna surrar av liv under hela sommaren, grodor badar i dammen och paddan bosätter sig under stenläggningen. Där det tidigare var tomt uppstår det liv, för när man skapar en trädgård, skapar man grogrund för vänner. Vad härligt att skapa ett ställe dit vänner har lust att komma...

Trädgården vid Morville kan besökas under alla årstider, och en trädgård som bygger på historien måste naturligtvis vara rik på historiska blommor och gamla fruktsorter. Här har hundratals historiska rosor planterats, och på våren kan man se gammaldags hyacinter och strimmiga tulpaner. Sensommaren bjuder både på doftande liljor och vialer, på skärmliljor och klematis.

September är en underbar månad, när trädgården faller till ro. Solen står lägre och skiner på de rödbruna bladen, och snåren fylls av bär, mogna att plockas. Till och med svalorna, som har varit på flykt hela sommaren, ger sig tid att sitta på telefonledningarna och småprata. Tid är viktigt i en trädgård. Det ska finnas tid att njuta och bara vara. Tid att lukta på blommorna.


© Mia Folkman - Anglofilia

Undrar om det inte finns ett inneboende behov i många av oss att skapa? Behov av att ha ett ställe, där man kan vara tillsammans med vänner, eller ifred. Där man kan omge sig med den natur, som vi i grunden är en del av. Om man har lust och möjlighet är det bara att sätta igång.

Vänta först i ett år och se hur trädgården ser ut i olika ljus och i olika väder. Ta därefter fram en enkel plan och plantera sedan de växter som ger glädje och framkallar minnen. Minnen om barndomens trygghet eller om härliga semestrar. Sticklingar, som man har fått av familj och bekanta, och som man sedan själv kan ge vidare. Ta en lagom stor bit i taget och se trädgården växa fram. Lyssna på platsen och lyssna på dina egna känslor, så passar det hela till sist ihop som ett stort pussel.

Denna artikel är ett gästinlägg skrivet av Mia Folkman från Anglofilia