På jakt efter de svartvita husen i Herefordshire

Det är framför allt i områdena Herefordshire och Worcestershire i centrala England som man ser de svartvita

korsvirkeshusen...

De svartvita husen är enkla, robusta hus uppbyggda från en stomme av ekträ, och de har funnits i England sedan 1300-talet.

Även om de har stått i flera hundra år, fungerar de fortfarande som bostäder, och man bygger ännu enligt samma principer.


© Mia Folkman - Anglofilia

Om man är intresserad av att titta närmare på de gamla husen, kan man åka en 60 km lång tur i Herefordshire till olika

byggnader och kyrkor. Det är en rundtur som startar i staden Leominster, och därifrån går den till Weobley, Pembridge,

Eardisley, Dilwyn, Kinnersley, Sarnesfield, Lyonshall, Kingsland, Kington, Eardisland och tillbaka till Leominster.

På vägen åker man igenom många trevliga småstäder och ett mycket vackert landskap.


© Mia Folkman - Anglofilia

De svartvita husen är korsvirkeshus, där stommen tillverkades av ohärdat ekträ och panelerna därefter fylldes ut, ibland

med mursten, men oftast med flätade grenar, som man täckte noggrant med en lerblandning. Det var ofta hassel man

använde till de flätade fälten, eftersom hasselgrenarna är böjliga och följsamma när de är färska, och blir hårda med tiden.

 

Efteråt kalkmålade man panelerna och det är faktiskt först på senare tid som man började måla husen svartvita.

Orsaken var i första hand en önskan om att framhäva korsvirkeshusens mönster, och det är också otroligt snyggt.


© Mia Folkman - Anglofilia

När man bygger med omoget ekträ (grönt trä), kommer det med tiden att röra sig när det torkar. Därför ser man ofta stora

sprickor i träet, men det har ingen praktiskt betydelse. Gammalt och torrt ekträ är hårt som sten.

 

Efterhand övergick man till att bygga hus i mursten. Dels för att stenarna blev billigare, och dels för att det blev brist på trä.

Stora skogsområden avverkades för att få lantbruksmark och förr i tiden var man inte så noga med att plantera nytt.

 

Men de gamla korsvirkeshusen står fortfarande, och om man underhåller dem med material som passar den byggtekniken,

kommer de förmodligen att stå kvar ytterligare ett århundrade eller två...

 

Denna artikel är ett gästinlägg, skrivet av Mia Folkman från Anglofilia