North Coast 500 Del 1 – Skottlands egen Route 66

Detta är ett gästinlägg av Scottish Moments

En af de mange pittoreske scener der udspiller sig på North Coast 500
En av många pittoreska scener utefter North Coast 500.

Det finns ett fåtal vägsträckor i världen som alla känner till, varav Route 66 förmodligen är den mest kända. Nu kan du lägga en ny rutt till listan över episka roadtrips att drömma om, nämligen North Coast 500 i norra Skottland. North Coast 500, eller NC500, är ett nytt namn på en uråldrig sträcka. Den tar dig från Inverness rakt över landet till västkusten för att sedan följa kusten uppåt och österut och såsmåningom söderut tillbaka till Inverness. Som namnet antyder är sträckan 500 miles lång (512 för att vara exakt). Det motsvarar knappt 824 kilometer.

 


North Coast 500 bjuder på många skiftningar, både i väder och natur.

Den dominerande känslan när man färdas den här sträckan är att man har kommit till en annan värld.  En halvtimme efter att man lämnat Inverness bakom sig befinner man sig djupt inne i högländerna och det är fantastiskt att tänka sig att bara ett par mil bort ligger en pulserande stad med allt du behöver och mycket mer samt en flygplats som gör att Sverige bara är några timmar bort. Men närheten och lättillgängligheten förstärker snarare känslan av att plötsligt ha hamnat i en annan värld än att försvaga den. Lite som att kliva in genom en narniansk garderobsdörr.


Nyfikna invånare

Skottland i allmänhet och högländerna i synnerhet ÄR precis sådär som du tänker dig att det ska vara. Hur många gånger har man inte rest någonstans och funnit att det inte alls lever upp till hajpen. Men här lever och frodas det som för många världen över blivit synonymt med höglandet. Det FINNS massor av får på vägarna, massor av gamla sagoslott, dimmiga berg, skotskrutigt ÄR det föredragna mönstret på allt från mattor och gardiner till kiltar och väskor av egenproducerad ull. Skottarna ÄR sådär fryntligt gladlynta och supertrevliga som de har rykte om sig att vara. Men en sak stämmer dåligt. Och det är att det alltid regnar i Skottland. Under vår resa under en vecka i februari hade vi 10-11 plusgrader, vindstilla och sol mest hela tiden. En av dagarna regnade det till och från, men bara skurar som skingrades för solen efter 10 minuter en kvart åt gången. Det var, även för en numera inbiten fuskskotte som jag själv, den största överraskningen med resan.


Fridfullt var ordet. På många ställen runt NC500 känns det som att man är det enda människan på jorden.

Du kan spendera hur kort eller lång tid runt rutten som du vill. Du kommer ändå inte att hinna se allt och du kommer garanterat att vilja återkomma. Varje gång du missar något eller inte hinner kommer du kanske som jag gjorde att börja trösta dig själv med att det alltid går att komma tillbaka. Nästa gång, DÅ! Tur då att som jag nämnde tidigare detta lite bortglömda och mycket fridfulla hörn av jorden är så pass lättåtkomligt från Sverige.


I would walk 500 miles, and I would walk 500 more… som de kända skottarna i The Proclaimers sjöng. Nog för att en del väljer att gå eller cykla denna rutt, men det finns gott om korta vandringsstråk utefter North Coast 500 också. Det är i stort sett bara att lämna bilen och gå rakt ut i naturen. Stor behållning på kort vandring, är min melodi.

En del, den skara av oss som anser att “målet är inget, vägen är allt” väljer att hyra en veteranbil eller en bil stinn på hästkrafter för att köra sträckan med fokus på vägarna, körupplevelsen och bilen med minimalt antal stopp. De flesta väljer emellertid att göra det mesta möjliga av sina dagar i området och planerar in stopp vid destillerier, slott och sevärdheter, någon dagsvandring och vilodag däremellan. Åter andra väljer motorcykel då många ställen runt rutten är “biker friendly” och sträckan står på många mc-förares önskelista. Några modiga tar husbilen eller husvagnen men då får man räkna med att inte ta sig fram överallt fullt så lätt och att eventuellt få ta alternativa vägar. (Annars är risken stor att det blir som med Långben när han en gång om året kör Musse nerför berget “sakta och säkert va!”) Mycket av sträckan (och tillika mycket av charmen med resan)  är just småvägar med bara ett körfält som slingrar sig brant över berg och dalar och mötesplatser som enda sätt att komma förbi mötande trafik. Vi gjorde resan på 5 dagar i en praktisk Kia Rio och det var lagom för att hinna uppleva atmosfären, känslan av att vara i en bubbla i några dagar, men inte nog för varesig heldags eller halvdagsvandringar eller “vilodagar” då man stannar på en plats och utforskar den lite mer. 500 miles eller drygt 80 mil på 5 dagar låter inte mycket. Men då måste man komma ihåg faktumet att roadtrippar i Skottland är lite speciella. Förutom de små, små smala vägarna får man räkna med trafikstockning i form av fårskockar, getter och kor, fototillfällen en masse och något nytt att se eller göra runt varje krök vilket gör att 16 mil per dag tar betydligt längre tid än om du hade kört samma sträcka på E4an hemma i Svedala.


Ett av många djurmöten utefter vägen. En stor grupp nyfikna sälar strax norr om Gairloch.

NC500 tar dig som sagt från Inverness tvärs genom ett ganska öde inland för att en timme eller så senare komma till den vädermässigt milda men scenerimässigt dramatiska västkusten. Det är så pass milt att det växer palmer och andra exotiska plantor här och västkusten är också hem till en av Skottlands mäktigaste trädgårdar, den världskända Inverewe garden som hyser växter som normalt återfinns på Nya Zeeland och andra varma platser. Men innan du når dit sätts dina körkunskaper på prov då det strax innan du når Applecross är dags att navigera dig igenom Bealach na Ba, (gäliska för Pass of the Cattle, eller boskapens pass,) en gång en gångled på vilken man drev boskap till bete och marknad, numer en av Storbritanniens brantaste bilvägar, som liknar en alpväg med hårnålskurvor och vägrenar som stupar rakt ner på sina ställen. Om det är klart väder är utsikten från toppen majestätisk men om det är dimmigt eller regnigt vänta 10 minuter. Det kan hända under med det skotska vädret på 10 minuter och många är gångerna jag har lämnat en plats med orden, “otur med vädret idag” , för att 10 min senare få höra från andra att det klarnade upp några minuter efter att jag lämnat platsen. Uttrycket fyra årstiden på en dag borde alltså här vara 4 årstider på en timme, vilket stämmer betydligt bättre.


Ett nästan overkligt ögonblick var när jag stod på en öde väg för att fotografera en stuga. När jag vänder mig om ser jag nåt som rör sig nere på stranden…

Väl nere på andra sidan bergspasset är det dags att kolla bensinmätaren för  Applecross är sista gången man ser en bensinpump på ett bra tag.  Man följer sen havslinjen och tar sig sakta men säkert norrut. Jag fann det märkligt att tänka att den minimala bilstig vi körde på faktiskt är den enda vägen mellan de små samhällena här. För oss hade det så smått börjat skymma när vi kommit såhär långt. Till vänster hade vi en storslagen vy ut mot de branta klipporna och havet. Till höger branta berg som en vägg. På en klippavsats ovanför oss råkade jag få syn på ett par hjortar som stod och blickade ut över havet i motljus med sina imponerande horn i siluett mot himlen. Trygga stod de på klippan ovanför oss och lät sig villigt fotograferas, tillsynes rätt så medvetna om sin praktfullhet. Djur finns det förövrigt gott om utefter hela sträckan och är en av, tillsammans med naturen, höjdpunkterna med resan, så håll ögonen öppna och kameran beredd. Vi såg förutom hjort även sälar, rovfåglar och “vilda” hästar.


…det visar sig vara en flock “vilda” hästar som kom galopperande över stranden i precis rätt ögonblick. För en hästälskare som jag själv var det ett ögonblick nära perfektion måste jag säga.

Knappt hade vi lämnat hjortarna bakom oss innan vi kom upp på ett krön och med solen som just skulle gå ner, de frigående fåren på och bredvid vägen, utsikten ut mot en lugn havsvik och den totala stillheten, var detta en av (förvisso många men ändå…) favoritstunderna på resan. Under kommande dagar färdas vi både till Storbrtianniens fastlands nordligaste punkt, till grottor och fyrar och förstås ett antal destillerier och gamla slott. Mer om allt detta blir det i nästa inlägg.


Samtidigt som världen pågick på andra håll, rådde det fullständig frid i detta hörn av jorden.

Resefakta och karta över North Coast 500:

KLM flyger från Stockholm via Amsterdam till Inverness för en ofta billig penning. Bil hyrs t ex på Arnold Clark. Annars kan man med fördel också flyga till Edinburgh med t ex Norwegian eller SAS och bila upp till högländerna.

 

Skotska höglandet

VisitBritains butik

1 day West Highland Lochs and Castles Tour - Rabbie's Trail Burners

Capture the Scottish spirit and explore Scotland’s highlands, lochs and castles
Från 464,00 SEK

Loch Lomond and Stirling Castle Tour - 1 Day (Highland Explorer)

A guided tour to the stunning Loch Lomond, and a perfect introduction to the Highlands
Från 419,00 SEK

Loch Ness and Scottish Highlands Tour - 1 day (Highland Explorer)

A guided day tour to Loch Ness taking in the Scottish Highlands' ‘must see’ sights
Från 529,00 SEK